Läser en bra bok för tillfället. Den heter "Älska dig själv eller inte sämre än man gör sig" av Wayne W. Dyer
Ett utdrag från boken:
Lyckan och din egen intelligenskvot
Att ta befälet över dig själv innebär att du tar död på en del mycket utbredda myter. På toppen av listan står uppfattningen att intelligens mäts av förmågan att lösa invecklade problem - att läsa, skriva och räkna på vissa nivåer, och att snabbt lösa abstrakta ekvationer. Denna bild av intelligens anvisar formell utbildning och boklig lärdom som de sanna måtten på självförverkligande. Den uppmuntrar en sorts intellektuellt snobberi som har gett en del demoraliserande resultat. Vi har kommit att tro att någon som har fler papper på formell utbíldning, som är en mästare på vissa former av skolövningar (att vara bra i matematik eller duktig i naturkunskap, att ha ett omfattande ordförråd, att med lätthet kunna lägga överflödiga fakta på minnet, att kunna läsa snabbt) är "intelligent". Ändå är mentalsjukhusen fullproppade med patienter som har alla de rätta papperen på den rätta graden av formell utbildning - likväl som många utan sådana papper. En sann mätare av intelligens är ett effektivt, lyckligt liv levt varje dag och i varje innevarande ögonblick av varje dag.
Om du är lycklig, om du lever ut varje ögonblick för vad det är värt, då är du en intelligent person. Problemlösning är ett användbart bihang till din lycka, men om du vet att du trots din oförmåga att lösa ett visst problem fortfarande kan välja lycka för din egen del - eller åtminstonde vägra att välja olycka - då är du intelligent. Du är intelligent för att du har det viktigaste vapnet mot det stora Nervösa Sammanbrottet.
Du blir kanske överraskad när du får veta att det inte finns någon sådant som ett nervöst sammanbrott. Nerver bryter inte samman... och trasas inte heller sönder. Skär upp någon och titta efter trasiga nerver. De visar sig aldrig. "Intelligenta" människor får aldrig ett nervöst sammanbrott, för de behärskar sig själva, sina egna jag. De vet hur de ska bära sig åt för att välja lycka framför depression, för de vet hur de ska handskas med problemen. Lägg märke till att jag inte säger lösa problemen. Hellre än att mäta sin intelligens efter sin förmåga att lösa problemen, mäter de den efter sin kapacitet att hålla sig själva lika oförändrat lyckliga och värdiga, vare sig problemen blir löst eller inte.
Du kan börja betrakta dig själv som verkligt intelligent med utgångspunkt i vilka känsloyttringar du väljer när du hamnar i pressade situationer. Kampen för tillvaron är i mångt och mycket densamma för var och en av oss. Alla som i något socialt sammanhang är länkade till andra människor har likartade svårigheter. Motsättningar, konflikter och kompromisser är en del av vad det innebär att vara människa. Likaså är pengar, ålderdom, sjukdom, död, naturkatastrofer och olyckshändelser alltihop sådant som bjuder på problem för praktiskt taget alla mänskliga varelser. Men en del människor kan klara det, kan undvika att trots sådana händelser drabbas av förlamande nedstämdhet och förtvivlan, medan andra kollapsar, sjunker ner i passivitet, eller få ett nervöst sammanbrott. De som känner igen sina problem som ett mänskligt villkor och inte betraktar lycka som en frånvaro av problem är den mest intelligenta sorts människor vi känner till - och också den mest sällsynta.
Att lära sig att helt ta kommandot över det egna jaget kommer att innebära ett helt nytt sätt att tänka, ett som kan visa sig svårt eftersom alldeles för många krafter i vårt samhälle sammansvärjer sig mot individuellt ansvar. Du måste lita till din egen förmåga att vid varje givet tillfälle i livet känna vad du än väljer att känna. Detta är en omvälvande åsikt. Du har antagligen växt upp i tron att du inte kan styra din egna känslor - att ilska, rädsla och hat, likaväl som kärlek, extas och glädje är sådant som bara händer dig. En ensam individ styr inte dessa företeelser, han godtar dem. När sorgliga händelser inträffar, känner du helt naturligt sorg, och hoppas att någon glädjande händelse ska inträffa så att du snart får känna dig glad igen.
Du kan välja hur du ska känna dig. Känslor är inte bara något emotionellt som händer dig. Känslor är reaktioner som du väljer att släppa fram. Om du behärskar dig själv emotionellt, så behöver du inte välja jagförstörande reaktioner. När du väl lärt dig att du kan känna vad själv väljer att känna, då har du kommit en bra bit på vägen mot "intelligens" - en väg från vilken det inte finns några sidospår ut mot nervösa sammanbrott. Den här vägen kommer att vara ny för du kommer att se varje given känsla som ett val, snarare än som ett livsvillkor. Detta är själva livet och själen i personlig frihet.
Wayne W. Dyer
Ett utdrag från boken:
Lyckan och din egen intelligenskvot
Att ta befälet över dig själv innebär att du tar död på en del mycket utbredda myter. På toppen av listan står uppfattningen att intelligens mäts av förmågan att lösa invecklade problem - att läsa, skriva och räkna på vissa nivåer, och att snabbt lösa abstrakta ekvationer. Denna bild av intelligens anvisar formell utbildning och boklig lärdom som de sanna måtten på självförverkligande. Den uppmuntrar en sorts intellektuellt snobberi som har gett en del demoraliserande resultat. Vi har kommit att tro att någon som har fler papper på formell utbíldning, som är en mästare på vissa former av skolövningar (att vara bra i matematik eller duktig i naturkunskap, att ha ett omfattande ordförråd, att med lätthet kunna lägga överflödiga fakta på minnet, att kunna läsa snabbt) är "intelligent". Ändå är mentalsjukhusen fullproppade med patienter som har alla de rätta papperen på den rätta graden av formell utbildning - likväl som många utan sådana papper. En sann mätare av intelligens är ett effektivt, lyckligt liv levt varje dag och i varje innevarande ögonblick av varje dag.
Om du är lycklig, om du lever ut varje ögonblick för vad det är värt, då är du en intelligent person. Problemlösning är ett användbart bihang till din lycka, men om du vet att du trots din oförmåga att lösa ett visst problem fortfarande kan välja lycka för din egen del - eller åtminstonde vägra att välja olycka - då är du intelligent. Du är intelligent för att du har det viktigaste vapnet mot det stora Nervösa Sammanbrottet.
Du blir kanske överraskad när du får veta att det inte finns någon sådant som ett nervöst sammanbrott. Nerver bryter inte samman... och trasas inte heller sönder. Skär upp någon och titta efter trasiga nerver. De visar sig aldrig. "Intelligenta" människor får aldrig ett nervöst sammanbrott, för de behärskar sig själva, sina egna jag. De vet hur de ska bära sig åt för att välja lycka framför depression, för de vet hur de ska handskas med problemen. Lägg märke till att jag inte säger lösa problemen. Hellre än att mäta sin intelligens efter sin förmåga att lösa problemen, mäter de den efter sin kapacitet att hålla sig själva lika oförändrat lyckliga och värdiga, vare sig problemen blir löst eller inte.
Du kan börja betrakta dig själv som verkligt intelligent med utgångspunkt i vilka känsloyttringar du väljer när du hamnar i pressade situationer. Kampen för tillvaron är i mångt och mycket densamma för var och en av oss. Alla som i något socialt sammanhang är länkade till andra människor har likartade svårigheter. Motsättningar, konflikter och kompromisser är en del av vad det innebär att vara människa. Likaså är pengar, ålderdom, sjukdom, död, naturkatastrofer och olyckshändelser alltihop sådant som bjuder på problem för praktiskt taget alla mänskliga varelser. Men en del människor kan klara det, kan undvika att trots sådana händelser drabbas av förlamande nedstämdhet och förtvivlan, medan andra kollapsar, sjunker ner i passivitet, eller få ett nervöst sammanbrott. De som känner igen sina problem som ett mänskligt villkor och inte betraktar lycka som en frånvaro av problem är den mest intelligenta sorts människor vi känner till - och också den mest sällsynta.
Att lära sig att helt ta kommandot över det egna jaget kommer att innebära ett helt nytt sätt att tänka, ett som kan visa sig svårt eftersom alldeles för många krafter i vårt samhälle sammansvärjer sig mot individuellt ansvar. Du måste lita till din egen förmåga att vid varje givet tillfälle i livet känna vad du än väljer att känna. Detta är en omvälvande åsikt. Du har antagligen växt upp i tron att du inte kan styra din egna känslor - att ilska, rädsla och hat, likaväl som kärlek, extas och glädje är sådant som bara händer dig. En ensam individ styr inte dessa företeelser, han godtar dem. När sorgliga händelser inträffar, känner du helt naturligt sorg, och hoppas att någon glädjande händelse ska inträffa så att du snart får känna dig glad igen.
Du kan välja hur du ska känna dig. Känslor är inte bara något emotionellt som händer dig. Känslor är reaktioner som du väljer att släppa fram. Om du behärskar dig själv emotionellt, så behöver du inte välja jagförstörande reaktioner. När du väl lärt dig att du kan känna vad själv väljer att känna, då har du kommit en bra bit på vägen mot "intelligens" - en väg från vilken det inte finns några sidospår ut mot nervösa sammanbrott. Den här vägen kommer att vara ny för du kommer att se varje given känsla som ett val, snarare än som ett livsvillkor. Detta är själva livet och själen i personlig frihet.
Wayne W. Dyer
Mycket intressant läsning!
SvaraRadera